Russinbusar

Är det inte dags att baka lite bröd i helgen? Jo, det tycker jag! Den här gången tänker jag göra dessa russinbusar. Vanligtvis är jag inte särskilt förtjust i bröd med russin eller annan torkad frukt i, men dessa bröd är ett undantag. Härligt grova och med en charmig form gör det mig glad bara att titta på dem!

Russinbusar

10-15 st

Dag 1:

1,5 dl rågkross

2 dl russin

4 dl vatten

Blanda rågkross, russin och vatten i en bunke och låt stå övertäckt i rumstemperatur över natten.

Dag 2:

1 dl vatten

0,5 dl filmjölk

20 g jäst

2 tsk salt

3 msk mörk sirap

5-6 dl vetemjöl

3 dl rågsikt

Blanda vatten och filmjölk och låt det bli ljummet.

Smula ner jästen och rör så att den löser sig.

Tillsätt salt, sirap, vetemjöl och rågsikt och "degen" från dag 1. Knåda ihop till en mjuk och smidig deg. Tillsätt eventuellt lite mer mjöl om det är väldigt klibbigt. Låt jäsa övertäckt på en dragfri plats i ca 60 minuter.

Ta upp degen och rulla ut avlånga bullar som du sedan vrider lite så att de får en snurrad form. Ha lite rågsikt på bakbordet så att bröden blir lite mjöliga. 

Jäs på plåt ca 30-40 minuter så att de ökar i storlek med ca två tredjedelar. 

Grädda långt ner i ugnen i knappt 200 graders ugnsvärme i ca 20 minuter.

Dolmades i äggcitronsås och bloggkärlek

Det var nu ganska länge sedan som jag faktiskt fick tid att sitta vid datorn en längre stund... Men nu sover ettåringen och jag unnar mig lite ren nöjestid framför skärmen. Härligt! Jag surfar runt på en massa härliga matbloggar bland annat - konstigt va? ;-)

Jag vet att jag tipsat er tidigare om en viss blogg, men jag gör det igen! á la Linda är värd ett besök, även för er av mina vänner som mest äter LCHF-kost. Tidigare har hon också haft med lite gästinlägg på sin blogg och vad jag nu kommer att tipsa om är nu faktiskt ett av mina egna recept... Så Linda: här kommer lite "falsk bloggkärlek" ;-) Här finner ni mitt recept på Dolmades i äggcitronsås!

Sådärja! Då har sonen vaknat och jag kan bara konstarera att det blev ett väldigt kort inlägg idag...

Tryffelpasta

Nu känns det som att den senaste löneutbetalningen tillhör prehistorisk tid (kan man säga så?) och igår rotade jag i köksskåpen för att komma på något som ändå kunde få kännas en smula lyxigt en söndagskväll. Vad sägs om lite tryffelpasta? Ja, alltså inte någon torr pasta med tryffelarom i, utan en liten burk med en kräm av 99% tryffel och resten olivolja. Smakade mig fram och lät halva burken beblanda sig med svenska kantareller, lite hackad lök och en skvätt grädde. Mmm - GOTT!! Det blev verkligen en härlig pastasås! Den lilla burken med tryffelkräm köpte jag senast vi var i Italien och förutom att påminna mig om den resan så påminner smaken mig om en väldigt speciell måltid på vår bröllopsresa. Det kunde inte ha blivit ett mycket bättre avslut på veckan. Vår drygt ettårige son gillade smaken även han - betydligt bättre än fiskbullarna han själv fick :-)

Tryffelkräm, lite lök, kantareller och grädde...

Pizza - provlagat för buffé

Som ni kanske minns skrev jag för ett tag sedan att jag var med som testlagare för tidningen buffé. Då publicerades min kommentar gällande receptet på rostad rotfruktssallad med räkor, men jag var även med och testade ett pizzareceptet. Nu är jag ju ganska kräsen när det kommer till något som ska vara italienskt... Inte för att jag vill vara snobbig och slå mig för bröstet i tron om att jag vet bäst, utan helt enkelt bara för att jag tycker så mycket om det italienska köket och blivit besviken så många gånger när det står att något ska vara italienskt på en meny eller i ett receptet. För det blir inte automatiskt italienskt för att man har på lite riven parmesan eller en massa olivolja... Hursomhelst, det här pizzareceptet är faktiskt helt ok tycker jag! Jag gillar verkligen degen och det tips man fick som testlagare att halvera mängden jäst och då låta degen kalljäsa en längre tid istället. Jag gör degen - och gärna såsen också - på morgonen eller förmiddagen och då tar det verkligen inte så lång tid att göra själva pizzan sedan på kvällen. Man borde kunna göra själva degen redan kvällen innan, men det har jag inte testat än...

Den som vill läsa orginalreceptet finner det här. Jag gör en del ändringar och tillagar lite på mitt eget vis och receptet och beskrivningen nedan är med mina justeringar.

Zucchinipizza med lufttorkad skinka

12 eller 25 g jäst

3 dl kallt eller ljummet vatten

7 1/2 dl vetemjöl

1 tsk salt

2 msk olivolja

1-2 zucchini (ca 300 gram)

1 rödlök

250 g mozzarella

140-160 g lufttorkad skinka (parmaskinka)

400 g finkrossade tomater
1 msk tomatpuré

1 vitlöksklyfta

5-6 cm stjälkselleri

5-6 cm morot

olivolja
salt och peppar
basilika, färsk eller fryst

Börja med att göra själva degen:
Väljer du den mindre mängden jäst och kalljäsning så rör du ut jästen i kallt vatten. Med den större mängden jäst används ljummet vatten. Blanda sedan ner olja, mjöl och salt. Arbeta degen smidig och fin, ca 10 minuter för hand eller halva tiden om du använder en maskin. 
Täck bunken med plastfilm eller lock och låt den kalljäsa i kylskåpet från morgonen till kvällen (eller från en kväll till nästa) eller "snabbjäsa" under en bakduk ca en timme. 

Förbered tomatsåsen:
Skala vitlök och morot. Hacka vitlök, morot och selleri fint. 
(För mindre stark vitlökssmak kan man bara trycka till vitlöksklyftan med knivbladet så den krossas lätt. Ha med den krossade vitlöksklyftan under tillagningen av såsen och plocka sedan bort den.)
Fräs hacket i lite olivolja så att det blir glansigt och lite mjukt, men absolut inte får någon stekfärg. Tillsätt tomatpuré, krossade tomater, lite salt och peppar och låt såsen puttra ca 20-30 minuter under lock. Ta bort locket och låt såsen koka ytterligare en liten stund så att en del vätska ångar bort och såsen tjocknar. Tillsätt fryst eller färsk basilika när såsen kokat klart och låt den gärna vila en stund innan du använder den till pizzan.

Förbered pizzans pålägg:
Skiva zucchinin tunt på längden med en osthyvel. 
Är zucchinin stor och vattning kan det vara bra att lägga skivorna på en lutande skärbräda på diskbänken och strö grovt salt över. Låt stå så ca 20-30 minuter så kommer saltet att dra ur en del av vätskan. Skölj av saltet och torka sedan zucchiniskivorna. Det blir lite extra jobb, men då slipper man en blöt pizza... Är det riktigt små zucchini, såsom jag tycker att de ska vara, så kan man hoppa över detta moment.
Skala, halvera och skiva löken tunt. 
Skiva mozzarellan.

Laga pizzan!!
Vrid upp temperaturen till 275 grader - varmare kan jag inte ställa min ugn på. 

Enligt grundreceptet ska du kavla eller trycka ut degen på oljad plåt och det blir då en lite tjockare pizza av samma storlek som plåten. Ibland gör jag den i den storleken men oftast föredrar jag att dela degen på två och göra två nästan lika stora men tunna pizzor istället. Oavsett storleken så bakar jag aldrig ut den direkt på plåten, utan på bakplåtspapper istället. Plåten låter jag stå i den heta ugnen ända tills det är dags att grädda pizzan. Då drar jag över bakplåtspappret med pizzan på till den riktigt heta plåten och inbillar mig att tillagningen på så vis påminner lite mer om den i en riktig vedugn...

Alltså: Välj om du vill göra den tjocka eller tunna varianten av pizza och baka ut degen så som du vill  ha den. Bred tomatsås över, men lämna kanten "ren". Toppa med lökskivor och zucchini och ringla över lite olivolja. Dra över pizzan på den heta plåten och sätt in den mitt i ugnen. Grädda ungefär 5 minuter för tunn pizza och ca 8 minuter för den tjocka varianten. Lägg sedan på mozzarellan och grädda ytterligare ca 5 minuter. Pizzan är klar när osten smält och kanterna fått en fin färg. Ta ut pizzan och lägg på de tunna skivorna av lufttorkad skinka. 
Smula eventuellt över lite torkad oregano och grovmalen svartpeppar. 
Skär upp och servera genast!


Gör du två tunna pizzor gör du naturligtvis en i taget. Kavla ut och toppa nummer två medans nummer ett är i ugnen :-) 
Tillagningstiden kan variera något beroende på hur varm ugn du har och naturligtvis hur tjock/tunn du bakar ut pizzabotten. Tiderna jag anger är mycket ungefärliga och passar min ugn... Viktigt tycker jag i alla fall är att du inte lägger på osten från början och att du inte lägger på den tunna skinkan innan pizzan i övrigt är klar. 

Variant med tomatsås, lök, mozzarella + ostrester av gouda,
toppad med tunna skivor Spianata calabrese eller Spianata piccante.
Den här korven är riktigt stark,
välj en mildare korv om du har svårt för det !

Nyårsafton 2012

Efter en tid med förkylningar och riktigt låg energinivå tror jag mig nu vara på gång igen. Att blogga under den tid som både barn och hund (och sedan även jag själv) var krassliga fanns inte med bland mina högprioriterade sysslor. Julen blev trots allt mysig och lyckad men som vanligt med alldeles för mycket mat... Resterna har vi försökt göra slut på så gott vi kunnat och till nyårsafton lämnade vi dem bakom oss för en italienskt inspirerad meny. Till fördrinken gjorde jag lite salta smördegsskruvar med peppar, rosmarin och parmesan. Riktigt enkelt och kan bakas flera timmar i förväg. På riktigt italienskt vis delade vi sedan upp maten i en primo piatto med pasta följt av en secondo piatto av kött med contorno (tillbehör). För att avsluta måltiden hade vi till sist en dolce (efterrätt alltså).

Menyn är inte särskilt avancerad, så den passar lika bra på vilken helgbjudning som helst, inte bara på nyårsafton!

Smördegsskruvar

frysta smördegsplatttor
söndervispat ägg

grovmalen svartpeppar

finmalen rosmarin

finriven parmesanost (kan bytas ut mot grana padano, pecorino eller västerbottenost)

Kavla ut de tinade smördegsplattorna så de blir tunna och ungefär dubbelt så stora. Pensla med ägg och strö över nymalen peppar, lite rosmarin och finriven parmesan. Vik dubbelt och pensla med ägg igen. Stö nu endast över lite ost och sporra sedan ca 1,5 cm breda remsor som du vrider så det får formen av skruvar. Lägg på en plåt med bakplåtspapper och grädda i 200-225 grader tills de fått fin färg och blivit härligt frasiga.
Går bra att baka några timmar i förväg och förvara i en lufttät burk, men jag rekommenderar då en snabb uppvärmning i ugnen strax innan servering.

Spaghetti al pomodoro

4 portioner

300-350 g spaghetti
(jag använder 70-80 g torr pasta/person som primo, men 90-100 g om pasta är det enda som serveras)

en burk finkrossade tomater

2-3 vitlöksklyftor

ca 10 cm stjälkselleri

1/4 gul lök eller 1 charlottenlök

ca 5-6 cm morot

1/2 glas rödvin

1 msk tomatpuré

salt, socker, peppar
färsk eller fryst basilika

Finhacka vitlök, lök, morot och stjälkselleri och fräs sedan i lite olivolja. När löken börjar bli glansig och nästan genomskinlig tillsätts ett par nypor salt, socker, en klick tomatpuré och lite nymalen svartpeppar. Rör om och häll i rödvinet och låt det evaporera (dvs låt alkoholen ånga bort) och tillsätt sedan de finkrossade tomaterna. Låt nu såsen puttra på svag värme under lock ca 30 miunuter. Ta sedan av locket och låt puttra vidare en stund så att den mesta vätskan försvinner och såsen tjocknar. 

Till sist blandar du ner finriven basilika, mängd efter din egen smak. Smaka av och tillsätt eventuellt mer salt eller pappar. Så här långt kan du förbereda i god tid! Jag gjorde såsen redan på förmiddagen och blandade med pastan strax före servering. 

När det börjar bli dags att äta kokar du pastan al dente, alltså med lite tuggmotstånd. Är du ovan vid att koka pasta är tipset att ta upp den liiite innan du tror att den är klar och spara lite av pastans kokvatten. Lägg pastan i såsen, gärna i en stekpanna med höga kanter. Ställ pannan på plattan med eftervärmen från pastakoket och blanda om ordentligt. Tillsätt lite av det sparade kokvattnet tills du tycker att såsigheten är lagom och att pastan känns färdiglagad. Ringla till sist över lite rå olivolja, blanda om och servera på tallrik. Låt var och en strö över lite finriven parmesanost.

Kycklingschnitzel

kycklingfilé

ströbröd

2 vitlöksklyftor

finmald rosmarin

finriven parmesan

salt, vitpeppar

mjöl

ägg

olja till frittering

Nu får jag allt skämmas lite för jag mätte aldrig hur mycket jag använde av de olika ingredienserna...
Kyckling blir lagom om du tar ett kycklingbröst per person (det blir då två schnitzlar per person). Varje kycklingbröstfilé delas så att de blir två hälften så tjocka "skivor" och bankas sedan tunna. Jag använde mig av en stor soppslev att banka med och man kan gärna lägga en plastfolie över när man gör detta. 

Paneringen är en dubbelpanering, vilket betyder att du först doppar köttet i mjöl sedan i uppvispat ägg och sist i en ströbrödsblandning. Ströbrödsblandnigen gjorde jag av gamla torra brödrester som jag mixade till smulor och blandade med finriven vitlök, finriven parmesanost, lite salt och vitpeppar samt rosmarin som jag malde till fint pulver i min mortel innan jag tillsatte den. Min gissning är att jag använde ca tre delar ströbröd till en del riven ost...

När du panerat schnitzlarna kan de gärna ligga och vila 10-15 minuter innan du fritterar dem. Till fritteringen använde jag mig av en traktörpanna och fritterade två schnitzlar åt gången i smaklös rapsolja. Mängden olja ska vara så att den inte riktigt täcker schnitzlarna och du vänder skivorna när undersidan fått en fin färg. Jag använder aldrig termometer i oljan men har lärt mig att det är lagom varmt när man sticker ner en tandpetare (eller grillspett) av trä mot pannans botten och det genast börjar stiga upp små bubblor längs trästickan. 

För bästa resultat lagas schnitzeln medans gästerna väntar... Jag förberedde genom att dela och banka ut kycklingen samt blanda ihop ströbrödsblandningen i förväg. Sedan fick jag sällskap av en av gästerna som hjälpte till med paneringen :-) Resultatet blev riktigt bra! Möra fina kycklingschnitzlar med knaprig och smakrik panering.  Serverades med ugnslagade grönsaker enligt receptet nedan. 

Verdure al forno

Ugnslagade grönsaker
ca 6 portioner
1 stor gul eller röd lök

1 aubergine

1-2 zucchine

6-8 paprikor i olika färg

2-3 stjälkar stjälkselleri

olivolja, salt och rosmarin

Skär aubergine i centimetertjocka skivor som läggs på en lutande skärbräda på diskbänken och strö grovt salt över. Låt ligga och dra ur vätskan (och beskheten) någon halvtimme och skär sedan i ganska stora bitar.
Skär även zucchinin i skivor som sedan delas i kvartar. Skala och skär löken i skivor eller bitar, skiva stjälksellerin och dela paprikorna i ganska rejäla bitar. 

Lägg alla grönsakerna i en långpanna och blanda med olivolja, salt och rosmarin.
Tillagas mitt i ugnen i 225 grader ungefär 30 minuter.
(Förslagsvis skär du upp grönsakerna innan pastan kokas och sätter in dem i ugnen samtidigt som du börjar tillagningen av schnitzlarna.)

Zabaione ghiacciato con salsa di melone

Frusen zabaione med melonsås

4-6 portioner
1 1/2 dl marsala

1 dl strösocker

1 1/2 gelatinblad
4 äggulor
3 dl vispgrädde

Värm upp marsalan tillsammans med sockret i en stor kastrull och rör så att sockret löser upp sig. Undvik att det börjar koka. Ställ kastrullen åt sidan en stund.

Lägg gelatinbladen i  blöt i kallt vatten ca 5 minuter.

Vispa äggulorna pösiga och häll under omrörning ner dem i en tunn stråle i den varma marsalan. Lyft upp gelatinbladen ur sitt blötläggningsvatten och blanda ner dem i äggsmeten. Rör tills det hela har svalnat.

Vispa grädden till hårt skum och vänd ner den i blandningen. Fördela i portionsskålar och låt stå minst tre timmar i frysen. Ta fram ur frysen ca 15-20 minuter innan servering.

1 liten galiamelon
1 dl strösocker
saften från en pressad citron

Skala och kärna ur melonen. Skär den sedan i bitar och mixa tillsammans med socker och citronsaft så det blir en sås. Servera till den frusna zabaionen. 

När jag får tillfälle tittar jag gärna på matlagningsprogram på tv. Ingen direkt överraskning kanske... Extra glad blir jag de gånger min lediga tid infaller samtidigt som det är just matlagnigsprogram på den italienska tv-kanalen vi har. Smördegsskruvarna är ett minne från ett sådant tillfälle och som jag minns det var det ett tips på hur man använder smördegsrester som man knådar ihop och kavlar ut. Kycklingschnitzeln däremot tror jag att jag såg på ett amerikanskt matprogram med italienskt tema. Det jag fastnade för var nog osten i paneringen och tillagningsättet och det blev precis så gott som jag föreställt mig.

Efterrätten fann jag i boken "Mina gästers mat" av Paolo Roberto. När det var dags att sätta skeden i den hade jag uppenbarligen glömt bort det där med att fota innan det är tomt i skålen... Nåja, de flesta vet väl hur gammaldags vaniljglass ser ut och ungefär den färgen hade den frusna zabaionen. Melonsåsen var naturligtvis friskt grön. Smakmässigt vet jag inte hur jag ska beskriva det hela. Den frusna zabaionen var... god. Jag gillar smaken av marsalan :-) Att ha en frusen efterrätt var ju också väldigt smidigt så man slipper stå och fixa med den sent på kvällen. Att dela den på fyra personer kändes dock lite för mycket och det är nog mer rättvisande att säga att detta recept räcker till sex personer. Ärligt talat måste jag också säga att kombinationen med melonsåsen ger jag inte mycket för. Såsen var jättegod för alla oss som gillar melon, men till den här efterrätten undrar jag om det inte vore godare med en jordbubbssås eller färska jordgubbar när det är rätt säsong...