lördag 23 november 2013

Sommarminnen


Ute är det grått och kallt så jag värmer mig med några härliga sommarminnen...
Välkomna att drömma er bort en stund tillsammans med mig!

Vår egen lilla äng som tidigt på sommaren lyser med gula solar
(inte bara maskrosor) och ljust blå förgetmigej.
Dessa underbara hjärtan är verkligen några av mina favoriter.
Härliga pioner som små barnfingrar gärna vill känna på.
Blommor som verkligen passar bäst ute i grönskan
och inte i någon vas!
Midsommarbakelser
Midsommarpick-nick på västkustsklippa
Stockholm i mitt hjärta!
Tillbaka till västkusten igen
Gott om egen sallat! Jag odlar alltid för mycket sallat,
men det är ju så vackert när det växer så här!
Sandstrandskonst
Hundpromenad i sensommarkväll
Skördelycka!
Mera skördelycka!!

onsdag 14 augusti 2013

Gurkinläggning

Jag har hittills låtit min mamma stå för inläggningen av gurka på sensommaren/hösten och tacksamt tagit emot varje dyrbar burk hon delat med sig av. Så länge jag bodde hemma hjälpte jag väl till att skära de gröna små rackarna, men i egen regi har jag tidigare inte brytt mig om att lägga in dem. Men nu vill jag dela detta recept med er, och då bara MÅSTE jag ju provlaga det själv och se om det är något jag vill kommentera... Extra roligt när gurkorna i år är hemodlade!


                  Inlagd gurka
2 kg gurka, så kallad Västeråsgurka
1 1/2 dl salt
2 msk gula senapsfrön
2 msk bruna senapsfrön
1 kg strösocker
ca 10 st dillkronor
2 1/2 dl ättikssprit (12 %-ig alltså)

Tvätta och borsta gurkorna. Stick några små hål i varje gurka med t.ex. en provsticka. Lägg gurkorna i en rostfri hink eller annat liknande kärl. Gör en saltlag med 1 1/2 dl salt och tillräckligt vatten för att täcka gurkorna. Täck över och låt stå ett dygn.

Låt gurkorna rinna av och skär dem sedan i skivor. Varva gurkskivorna med dillkronor, senapsfrön och socker i en stor kruka eller dylikt. Häll ättiksspriten över och låt stå två dygn så att gurkorna vattnat av sig och det bildats en lag av detta tillsammans med socker och ättikssprit.
Fördela gurkskivorna och lagen på väl rengjorda burkar och förvara dem svalt. Har du en jordkällare ställer du dem där - och jag är väldigt avundsjuk på dig! Själv ställer jag ut dem i vårat garage som ligger i norr och  där vi på vintern håller max 10 plusgrader. När du öppnat en burk flyttar den förstås in i kylskåpet.

Kommentarer: 
Även fast jag tycker att mina gurkplantor ger en ganska bra skörd har jag haft svårt att få ihop 2 kg som är lagom mogna samtidigt, så jag har halverat receptet och det verkar fungera bra.  

När man gör saltlagen (alltså steg 1 kan man säga) så är det lättast att få saltet att lösa sig om man blandar det med en mindre mängd kokhett vatten först. Låt sedan lagen kallna innan den hälls över de prickade gurkorna. Tillsätt ytterligare kallt vatten tills gurkorna är helt täckta.

Det där med att jag ställer burkarna i garaget är i år en sanning med modifikation... Än så länge känns det faktiskt lite för varmt. 

söndag 28 april 2013

Väntan och förväntan

Äntligen börjar det kännas att våren är här på riktigt och en ny odlingssäsong ligger i startgroparna! Väntan på att jorden därute ska gå att bearbeta får det att klia i fingrarna på mig och förväntningarna på årets odlingsframgångar är, som vanligt, större än jag egentligen vill erkänna. Det börjar ofta med att jag försöker tänka praktiskt och rationellt: "inte för många olika saker; inte för stora projekt; bara en massa vitlök (som i stort sett sköter sig själv), några morötter och lite sallat... Jag inser ju att jag inte kommer att hinna så mycket i sommar, så jag ska dra ner min ambitionsnivå!"
Ja, så förnuftigt jag tänkte då i höstas/vintras! men vad hände sedan? Först tänkte jag klara mig med endast sparade fröer. Kanske bara köpa till lite sallatsfrön... och tomatfrön - för guuud vad jag saknade lille "Tumbling Tom Yellow" förra året!!! När jag så satt där och skulle beställa mina fröer fann jag en annan tomatsort jag ville prova, bara EN extra grej ju... och så några annorlunda morotssorter; gräslöken har dött så det bara MÅSTE jag så ny! Gurkört är så löjligt enkelt att odla så det är faktiskt inget större besvär; sockerärtorna är ett måste och några solrosor kan väl inte vara så besvärliga att dra upp?! Basilika, dill och persilja - självklart! Rädisor, grönkål, rucola... Dessutom skickar fröfirmorna ofta med några bonusfröer av någon blomma eller så när man beställer över en viss summa. Hmmm... Så bra gick det med den låga ambitionsnivån ;-)

Jag började lite smått för ungefär en månad sedan med de första frösådderna - då pillades bland annat årets tomatfrön ner i jorden. Eftersom jag inget växthus har (och det dröjer nog ett antal år innan den drömmen kan bli verklighet...) så får jag helt enkelt välja sorter efter de förutsättningar jag har. "Tumbling Tom Yellow" är en ampeltomat som jag odlat ett par säsonger tidigare och den ger underbart söta, goda små gula körsbärstomater. De som fortfarande är gröna när säsongen ute tar slut har jag plockat av och låtit mogna på ett fat i köket. Blev förvånansvärt goda de med! I år får "Tom" sällskap av "Hundreds of Thousands" - en röd körsbärstomat som ska ge riklig skörd. Just när det gäller tomaterna är mina förväntningar verkligen stora. Hoppas på många och söta godingar! Häromdagen skolade jag om dem en första gång och 14 av 16 fröer har utvecklats till riktigt fina små plantor = sann glädje :-)

Nu har alla de här små godingarna fått varsin alldeles egen kruka :-)

onsdag 24 april 2013

Pajskal till matpajer

På lokalradion idag pratade de om pajrecept och jag tipsade om ett frasigt pajskal med gruyèreost i som blivit en ny favorit för mig sedan ett par månader tillbaka. Det receptet får jag dock återkomma till en annan gång, för idag tänkte jag bjuda på det som ganska länge varit mitt standardrecept på pajskal.

Jag blandar nästan alltid i lite torkade örter, en personlig favorit är timjan. För variation kan man även ta lite finriven parmesanost i degen. Tänk i så fall på att den typen av ost är ganska salt så då kan man minska saltmängden eller hoppa över det helt.


Pajskal

2 dl havregryn
2 dl vetemjöl
100 g smör
2-3 msk vatten
1 krm salt
eventuellt lite torkade örter

Blanda de torra ingredienserna, även örter om du vill använda det. Skär smöret i små bitar och arbeta ihop till en deg. Tillsätt vattnet och blanda in.

Alternativt beredningssätt:
Blanda de torra ingredienserna. Smält smöret och blanda med 2 msk vatten Häll blandningen över mjöl och gryn och blanda ihop degen.

Låt degen vila i kylskåpet minst 15 minuter innan du trycker ut den i en form. Jag blandar gärna degen redan på morgonen eller kvällen innan och lägger den i en plastpåse tills det är dags att laga pajen.

När du tryckt ut degen i formen är det dags att förgrädda skalet i 200 grader. Ungefär 10 minuter brukar vara lagom. Nagga degen med en gaffel innan du ställer in den i ugnen.

Fyll pajskalet och grädda klart!


Ja... Hur spännande kan en bild på ett pajskal bli?


onsdag 27 mars 2013

Påsk

Nu står påsken för dörren igen och jag tycker det är härligt! Det är liksom en helg som inte har så många förväntningar på sig. Släkten måste inte samlas, det finns ingen förväntan på femrätters med efterföljande fyrverkeri och ingen stång ska lövas och dansas kring. "Missförstå mig rätt" som man brukar säga... Jag tycker om att träffa släkt och vänner, jag älskar att planera middagar, menyer och festliga bak! MEN: det är rätt så skönt med en långhelg där det är helt ok med en lite lägre ambitionsnivå :-) Framförallt är det så härligt med ljuset som återvänder och med det hoppet om att vår och värme också är på väg!

Som jag skrev häromdagen tänker jag mig ju att jag har ett litet blogguppehåll ett tag. Jag verkar dock inte lyckas hålla mig borta helt och hållet! Jag kommer helt klart att göra några av mina påskfavoriter de kommande dagarna och även prova något nytt. Ni får dock hålla till godo med de påskrecept jag redan samlat under rubriken Påsk, såsom påskgubbar, påsktårta och örtkryddad lammstek. Sill är ju naturligtvis också välkommet på påskbordet och tänk på att den ska läggas in några dagar innan den ska ätas... Hoppas du finner något som passar just dina smaklökar!
Glad påsk på er allihopa!


söndag 24 mars 2013

Bloglovin

Som en uppmärksam läsare påpekade för mig häromdagen så saknade hon ett sätt att enkelt kunna följa min blogg. Så nu har jag fixat så att det lätt går att följa Karins goda via Bloglovin! (se den stora "knappen" till vänster...)
Tack Lena för din feedback :-)
<a href="http://www.bloglovin.com/blog/3608148/?claim=tadwmu7j4f9">Följ min blogg med Bloglovin</a>

måndag 18 mars 2013

Punschrullar och blogguppehåll

Som ni kanske märkt har jag inte varit särskilt aktiv med bloggandet den senaste tiden. Självklart lagar jag fortfarande mat och bakar, men tiden till att sitta framför datorn för att dela med mig av det goda vill liksom inte infinna sig... Jag blir helt enkelt tvungen att låta bloggen vila ett tag framöver, men jag hoppas att jag snart är tillbaka igen!

Innan jag lämnar er kommer här ett recept på en riktig kondisklassiker, nämligen:
dammsugare/punschrulle/filmrulle - kärt barn har många namn! Det finns många recept på dessa när man letar runt och tro mig, jag har läst de flesta :-) Efter att ha jämfört och sedan provat mig fram blev detta resultatet. Innehåll och mängder justerade efter min personliga smak.



Punschrullar
10-12 st

3 1/2-4 dl kaksmulor 
100 g rumsvarmt smör
1 dl florsocker
1 tsk vaniljsocker
1 msk kakao
1 tsk arraksessens

200 g grön marsipan
ca 100-150 g mörk choklad

Blanda smör, socker och kakao. Tillsätt kaksmulor och arraksessensen och blanda ihop till en jämn massa. Ställ en stund i kylen för att det ska bli lättare att forma rullar. Dela smeten i två-tre delar och rulla ut längder med den tjocklek du vill att rullarna ska ha. Ställ dem eventuellt åter en stund i kylen att stelna. 
Kavla ut marsipanen och rulla sedan in fyllningen däri. Skär till lagom långa bitar med en vass kniv (jag använder min filékniv - den är tunn, trycker inte ihop utan skär fina snitt) och ställ dem åter i kylen. Smält chokladen i vattenbad och doppa sedan rullarnas ändar i den så de får sitt karaktäristiska utseende. Ställ svalt så att chokladen stelnar.

Att fundera över:
Som kaksmulor använde jag främst rester av sockerkaka/överblivna bitar av tårtbottnar och en mindre del överblivna mördegskakor. 
Angiven chokladmängd att doppa ändarna i är generös, men det beror ju lite på skålen man smälter i eftersom det behövs ett visst djup för att det ska gå lätt att doppa...

Det finns som sagt ganska många recept på dessa godsaker. Som exempel kan nämnas att till samma mängd smör som i mitt recept används alltifrån tre till tio(!) dl kaksmulor, två teskedar till fyra matskedar kakao och florsocker är inte alls med i vissa recept... Vad som är "rätt" får väl helt enkelt var och en avgöra själv!







tisdag 5 februari 2013

Kanelkaka

Min mamma bakar en kaka som liknar denna mycket, men hon använder 3 dl gräddfil, 1 msk (istället för tsk alltså) bakpulver och  utesluter bikarbonaten. För den som inte gillar den lilla smak som bikarbonaten ger kan det vara ett alternativ. Jag tycker att varianten med bikarbonat blir lite saftigare och framförallt håller sig saftig längre. Kanske inbillar jag mig och vill på dotters vis bara göra lite annorlunda... En härligt mjuk och saftig kaka blir i alla fall resultatet och den är lika god ljummen som kall. Att dricka till föreslår jag faktiskt ett glas riktigt kall mjölk, fastän jag som tidigare nämnts inte är någon stor mjölkdrickare. 

Receptet jag använder mig av finns i boken "Baka till fest".

Kanske inte världens vackraste kaka, men GOD!
Kanelkaka

2 1/2 dl gräddfil
1 tsk bikarbonat
175 g smör
2 1/2 dl strösocker
2 ägg
4 1/2 dl vetemjöl
2 tsk vaniljsocker
1 tsk bakpulver
1/2 tsk salt

1 dl strösocker + 1 tsk kanel

Värm ugnen till 175 grader och smörj och bröa en rund kakform som rymmer ca 1 1/2-2 liter, helst en med avtagbar kant. 
Blanda gräddfilen med bikarbonaten.
Rör smör och socker ljust och pösigt och tillsätt sedan ett ägg i taget. 
Blanda mjöl, vaniljsocker, bakpulver och salt i en egen bunke. Rör sedan ner det i äggsmeten omväxlande med gräddfilen.
Varva smeten med socker- och kanelblandningen i den smorda formen. Börja med smet i botten och avsluta med socker och kanel på toppen. 
Grädda i NEDRE delen av ugnen i ca en timme.
Ta ur kakan ur formen och servera den med den härligt knaprig skorpan av socker och kanel uppåt.





lördag 26 januari 2013

Russinbusar

Är det inte dags att baka lite bröd i helgen? Jo, det tycker jag! Den här gången tänker jag göra dessa russinbusar. Vanligtvis är jag inte särskilt förtjust i bröd med russin eller annan torkad frukt i, men dessa bröd är ett undantag. Härligt grova och med en charmig form gör det mig glad bara att titta på dem!




Russinbusar
10-15 st

Dag 1:
1,5 dl rågkross
2 dl russin
4 dl vatten

Blanda rågkross, russin och vatten i en bunke och låt stå övertäckt i rumstemperatur över natten.

Dag 2:
1 dl vatten
0,5 dl filmjölk
20 g jäst
2 tsk salt
3 msk mörk sirap
5-6 dl vetemjöl
3 dl rågsikt

Blanda vatten och filmjölk och låt det bli ljummet.
Smula ner jästen och rör så att den löser sig.
Tillsätt salt, sirap, vetemjöl och rågsikt och "degen" från dag 1. Knåda ihop till en mjuk och smidig deg. Tillsätt eventuellt lite mer mjöl om det är väldigt klibbigt. Låt jäsa övertäckt på en dragfri plats i ca 60 minuter.
Ta upp degen och rulla ut avlånga bullar som du sedan vrider lite så att de får en snurrad form. Ha lite rågsikt på bakbordet så att bröden blir lite mjöliga. 
Jäs på plåt ca 30-40 minuter så att de ökar i storlek med ca två tredjedelar. 
Grädda långt ner i ugnen i knappt 200 graders ugnsvärme i ca 20 minuter.

onsdag 23 januari 2013

Dolmades i äggcitronsås och bloggkärlek

Det var nu ganska länge sedan som jag faktiskt fick tid att sitta vid datorn en längre stund... Men nu sover ettåringen och jag unnar mig lite ren nöjestid framför skärmen. Härligt! Jag surfar runt på en massa härliga matbloggar bland annat - konstigt va? ;-)

Jag vet att jag tipsat er tidigare om en viss blogg, men jag gör det igen! á la Linda är värd ett besök, även för er av mina vänner som mest äter LCHF-kost. Tidigare har hon också haft med lite gästinlägg på sin blogg och vad jag nu kommer att tipsa om är nu faktiskt ett av mina egna recept... Så Linda: här kommer lite "falsk bloggkärlek" ;-) Här finner ni mitt recept på Dolmades i äggcitronsås!

Sådärja! Då har sonen vaknat och jag kan bara konstarera att det blev ett väldigt kort inlägg idag...

måndag 21 januari 2013

Tryffelpasta

Nu känns det som att den senaste löneutbetalningen tillhör prehistorisk tid (kan man säga så?) och igår rotade jag i köksskåpen för att komma på något som ändå kunde få kännas en smula lyxigt en söndagskväll. Vad sägs om lite tryffelpasta? Ja, alltså inte någon torr pasta med tryffelarom i, utan en liten burk med en kräm av 99% tryffel och resten olivolja. Smakade mig fram och lät halva burken beblanda sig med svenska kantareller, lite hackad lök och en skvätt grädde. Mmm - GOTT!! Det blev verkligen en härlig pastasås! Den lilla burken med tryffelkräm köpte jag senast vi var i Italien och förutom att påminna mig om den resan så påminner smaken mig om en väldigt speciell måltid på vår bröllopsresa. Det kunde inte ha blivit ett mycket bättre avslut på veckan. Vår drygt ettårige son gillade smaken även han - betydligt bättre än fiskbullarna han själv fick :-)



Tryffelkräm, lite lök, kantareller och grädde...

tisdag 15 januari 2013

Pizza - provlagat för buffé

Som ni kanske minns skrev jag för ett tag sedan att jag var med som testlagare för tidningen buffé. Då publicerades min kommentar gällande receptet på rostad rotfruktssallad med räkor, men jag var även med och testade ett pizzareceptet. Nu är jag ju ganska kräsen när det kommer till något som ska vara italienskt... Inte för att jag vill vara snobbig och slå mig för bröstet i tron om att jag vet bäst, utan helt enkelt bara för att jag tycker så mycket om det italienska köket och blivit besviken så många gånger när det står att något ska vara italienskt på en meny eller i ett receptet. För det blir inte automatiskt italienskt för att man har på lite riven parmesan eller en massa olivolja... Hursomhelst, det här pizzareceptet är faktiskt helt ok tycker jag! Jag gillar verkligen degen och det tips man fick som testlagare att halvera mängden jäst och då låta degen kalljäsa en längre tid istället. Jag gör degen - och gärna såsen också - på morgonen eller förmiddagen och då tar det verkligen inte så lång tid att göra själva pizzan sedan på kvällen. Man borde kunna göra själva degen redan kvällen innan, men det har jag inte testat än...

Den som vill läsa orginalreceptet finner det här. Jag gör en del ändringar och tillagar lite på mitt eget vis och receptet och beskrivningen nedan är med mina justeringar.


Zucchinipizza med lufttorkad skinka

12 eller 25 g jäst
3 dl kallt eller ljummet vatten
7 1/2 dl vetemjöl
1 tsk salt
2 msk olivolja

1-2 zucchini (ca 300 gram)
1 rödlök
250 g mozzarella
140-160 g lufttorkad skinka (parmaskinka)

400 g finkrossade tomater
1 msk tomatpuré
1 vitlöksklyfta
5-6 cm stjälkselleri
5-6 cm morot
olivolja
salt och peppar
basilika, färsk eller fryst


Börja med att göra själva degen:
Väljer du den mindre mängden jäst och kalljäsning så rör du ut jästen i kallt vatten. Med den större mängden jäst används ljummet vatten. Blanda sedan ner olja, mjöl och salt. Arbeta degen smidig och fin, ca 10 minuter för hand eller halva tiden om du använder en maskin. 
Täck bunken med plastfilm eller lock och låt den kalljäsa i kylskåpet från morgonen till kvällen (eller från en kväll till nästa) eller "snabbjäsa" under en bakduk ca en timme. 

Förbered tomatsåsen:
Skala vitlök och morot. Hacka vitlök, morot och selleri fint. 
(För mindre stark vitlökssmak kan man bara trycka till vitlöksklyftan med knivbladet så den krossas lätt. Ha med den krossade vitlöksklyftan under tillagningen av såsen och plocka sedan bort den.)
Fräs hacket i lite olivolja så att det blir glansigt och lite mjukt, men absolut inte får någon stekfärg. Tillsätt tomatpuré, krossade tomater, lite salt och peppar och låt såsen puttra ca 20-30 minuter under lock. Ta bort locket och låt såsen koka ytterligare en liten stund så att en del vätska ångar bort och såsen tjocknar. Tillsätt fryst eller färsk basilika när såsen kokat klart och låt den gärna vila en stund innan du använder den till pizzan.

Förbered pizzans pålägg:
Skiva zucchinin tunt på längden med en osthyvel. 
Är zucchinin stor och vattning kan det vara bra att lägga skivorna på en lutande skärbräda på diskbänken och strö grovt salt över. Låt stå så ca 20-30 minuter så kommer saltet att dra ur en del av vätskan. Skölj av saltet och torka sedan zucchiniskivorna. Det blir lite extra jobb, men då slipper man en blöt pizza... Är det riktigt små zucchini, såsom jag tycker att de ska vara, så kan man hoppa över detta moment.
Skala, halvera och skiva löken tunt. 
Skiva mozzarellan.

Laga pizzan!!
Vrid upp temperaturen till 275 grader - varmare kan jag inte ställa min ugn på. 

Enligt grundreceptet ska du kavla eller trycka ut degen på oljad plåt och det blir då en lite tjockare pizza av samma storlek som plåten. Ibland gör jag den i den storleken men oftast föredrar jag att dela degen på två och göra två nästan lika stora men tunna pizzor istället. Oavsett storleken så bakar jag aldrig ut den direkt på plåten, utan på bakplåtspapper istället. Plåten låter jag stå i den heta ugnen ända tills det är dags att grädda pizzan. Då drar jag över bakplåtspappret med pizzan på till den riktigt heta plåten och inbillar mig att tillagningen på så vis påminner lite mer om den i en riktig vedugn...

Alltså: Välj om du vill göra den tjocka eller tunna varianten av pizza och baka ut degen så som du vill  ha den. Bred tomatsås över, men lämna kanten "ren". Toppa med lökskivor och zucchini och ringla över lite olivolja. Dra över pizzan på den heta plåten och sätt in den mitt i ugnen. Grädda ungefär 5 minuter för tunn pizza och ca 8 minuter för den tjocka varianten. Lägg sedan på mozzarellan och grädda ytterligare ca 5 minuter. Pizzan är klar när osten smält och kanterna fått en fin färg. Ta ut pizzan och lägg på de tunna skivorna av lufttorkad skinka. 
Smula eventuellt över lite torkad oregano och grovmalen svartpeppar. 
Skär upp och servera genast!


Gör du två tunna pizzor gör du naturligtvis en i taget. Kavla ut och toppa nummer två medans nummer ett är i ugnen :-) 
Tillagningstiden kan variera något beroende på hur varm ugn du har och naturligtvis hur tjock/tunn du bakar ut pizzabotten. Tiderna jag anger är mycket ungefärliga och passar min ugn... Viktigt tycker jag i alla fall är att du inte lägger på osten från början och att du inte lägger på den tunna skinkan innan pizzan i övrigt är klar. 


Variant med tomatsås, lök, mozzarella + ostrester av gouda,
toppad med tunna skivor Spianata calabrese eller Spianata piccante.
Den här korven är riktigt stark,
välj en mildare korv om du har svårt för det !

torsdag 10 januari 2013

Nyårsafton 2012

Efter en tid med förkylningar och riktigt låg energinivå tror jag mig nu vara på gång igen. Att blogga under den tid som både barn och hund (och sedan även jag själv) var krassliga fanns inte med bland mina högprioriterade sysslor. Julen blev trots allt mysig och lyckad men som vanligt med alldeles för mycket mat... Resterna har vi försökt göra slut på så gott vi kunnat och till nyårsafton lämnade vi dem bakom oss för en italienskt inspirerad meny. Till fördrinken gjorde jag lite salta smördegsskruvar med peppar, rosmarin och parmesan. Riktigt enkelt och kan bakas flera timmar i förväg. På riktigt italienskt vis delade vi sedan upp maten i en primo piatto med pasta följt av en secondo piatto av kött med contorno (tillbehör). För att avsluta måltiden hade vi till sist en dolce (efterrätt alltså).

Menyn är inte särskilt avancerad, så den passar lika bra på vilken helgbjudning som helst, inte bara på nyårsafton!


Smördegsskruvar

frysta smördegsplatttor
söndervispat ägg
grovmalen svartpeppar
finmalen rosmarin
finriven parmesanost (kan bytas ut mot grana padano, pecorino eller västerbottenost)

Kavla ut de tinade smördegsplattorna så de blir tunna och ungefär dubbelt så stora. Pensla med ägg och strö över nymalen peppar, lite rosmarin och finriven parmesan. Vik dubbelt och pensla med ägg igen. Stö nu endast över lite ost och sporra sedan ca 1,5 cm breda remsor som du vrider så det får formen av skruvar. Lägg på en plåt med bakplåtspapper och grädda i 200-225 grader tills de fått fin färg och blivit härligt frasiga.
Går bra att baka några timmar i förväg och förvara i en lufttät burk, men jag rekommenderar då en snabb uppvärmning i ugnen strax innan servering.


Spaghetti al pomodoro
4 portioner
300-350 g spaghetti
(jag använder 70-80 g torr pasta/person som primo, men 90-100 g om pasta är det enda som serveras)
en burk finkrossade tomater
2-3 vitlöksklyftor
ca 10 cm stjälkselleri
1/4 gul lök eller 1 charlottenlök
ca 5-6 cm morot
1/2 glas rödvin
1 msk tomatpuré
salt, socker, peppar
färsk eller fryst basilika

Finhacka vitlök, lök, morot och stjälkselleri och fräs sedan i lite olivolja. När löken börjar bli glansig och nästan genomskinlig tillsätts ett par nypor salt, socker, en klick tomatpuré och lite nymalen svartpeppar. Rör om och häll i rödvinet och låt det evaporera (dvs låt alkoholen ånga bort) och tillsätt sedan de finkrossade tomaterna. Låt nu såsen puttra på svag värme under lock ca 30 miunuter. Ta sedan av locket och låt puttra vidare en stund så att den mesta vätskan försvinner och såsen tjocknar. 
Till sist blandar du ner finriven basilika, mängd efter din egen smak. Smaka av och tillsätt eventuellt mer salt eller pappar. Så här långt kan du förbereda i god tid! Jag gjorde såsen redan på förmiddagen och blandade med pastan strax före servering. 

När det börjar bli dags att äta kokar du pastan al dente, alltså med lite tuggmotstånd. Är du ovan vid att koka pasta är tipset att ta upp den liiite innan du tror att den är klar och spara lite av pastans kokvatten. Lägg pastan i såsen, gärna i en stekpanna med höga kanter. Ställ pannan på plattan med eftervärmen från pastakoket och blanda om ordentligt. Tillsätt lite av det sparade kokvattnet tills du tycker att såsigheten är lagom och att pastan känns färdiglagad. Ringla till sist över lite rå olivolja, blanda om och servera på tallrik. Låt var och en strö över lite finriven parmesanost.


Kycklingschnitzel
kycklingfilé
ströbröd
2 vitlöksklyftor
finmald rosmarin
finriven parmesan
salt, vitpeppar
mjöl
ägg
olja till frittering

Nu får jag allt skämmas lite för jag mätte aldrig hur mycket jag använde av de olika ingredienserna...
Kyckling blir lagom om du tar ett kycklingbröst per person (det blir då två schnitzlar per person). Varje kycklingbröstfilé delas så att de blir två hälften så tjocka "skivor" och bankas sedan tunna. Jag använde mig av en stor soppslev att banka med och man kan gärna lägga en plastfolie över när man gör detta. 
Paneringen är en dubbelpanering, vilket betyder att du först doppar köttet i mjöl sedan i uppvispat ägg och sist i en ströbrödsblandning. Ströbrödsblandnigen gjorde jag av gamla torra brödrester som jag mixade till smulor och blandade med finriven vitlök, finriven parmesanost, lite salt och vitpeppar samt rosmarin som jag malde till fint pulver i min mortel innan jag tillsatte den. Min gissning är att jag använde ca tre delar ströbröd till en del riven ost...

När du panerat schnitzlarna kan de gärna ligga och vila 10-15 minuter innan du fritterar dem. Till fritteringen använde jag mig av en traktörpanna och fritterade två schnitzlar åt gången i smaklös rapsolja. Mängden olja ska vara så att den inte riktigt täcker schnitzlarna och du vänder skivorna när undersidan fått en fin färg. Jag använder aldrig termometer i oljan men har lärt mig att det är lagom varmt när man sticker ner en tandpetare (eller grillspett) av trä mot pannans botten och det genast börjar stiga upp små bubblor längs trästickan. 

För bästa resultat lagas schnitzeln medans gästerna väntar... Jag förberedde genom att dela och banka ut kycklingen samt blanda ihop ströbrödsblandningen i förväg. Sedan fick jag sällskap av en av gästerna som hjälpte till med paneringen :-) Resultatet blev riktigt bra! Möra fina kycklingschnitzlar med knaprig och smakrik panering.  Serverades med ugnslagade grönsaker enligt receptet nedan. 



Verdure al forno
Ugnslagade grönsaker
ca 6 portioner

1 stor gul eller röd lök
1 aubergine
1-2 zucchine
6-8 paprikor i olika färg
2-3 stjälkar stjälkselleri
olivolja, salt och rosmarin

Skär aubergine i centimetertjocka skivor som läggs på en lutande skärbräda på diskbänken och strö grovt salt över. Låt ligga och dra ur vätskan (och beskheten) någon halvtimme och skär sedan i ganska stora bitar.
Skär även zucchinin i skivor som sedan delas i kvartar. Skala och skär löken i skivor eller bitar, skiva stjälksellerin och dela paprikorna i ganska rejäla bitar. 
Lägg alla grönsakerna i en långpanna och blanda med olivolja, salt och rosmarin.
Tillagas mitt i ugnen i 225 grader ungefär 30 minuter.
(Förslagsvis skär du upp grönsakerna innan pastan kokas och sätter in dem i ugnen samtidigt som du börjar tillagningen av schnitzlarna.)


Zabaione ghiacciato con salsa di melone
Frusen zabaione med melonsås
4-6 portioner
1 1/2 dl marsala
1 dl strösocker
1 1/2 gelatinblad
4 äggulor
3 dl vispgrädde

Värm upp marsalan tillsammans med sockret i en stor kastrull och rör så att sockret löser upp sig. Undvik att det börjar koka. Ställ kastrullen åt sidan en stund.
Lägg gelatinbladen i  blöt i kallt vatten ca 5 minuter.
Vispa äggulorna pösiga och häll under omrörning ner dem i en tunn stråle i den varma marsalan. Lyft upp gelatinbladen ur sitt blötläggningsvatten och blanda ner dem i äggsmeten. Rör tills det hela har svalnat.
Vispa grädden till hårt skum och vänd ner den i blandningen. Fördela i portionsskålar och låt stå minst tre timmar i frysen. Ta fram ur frysen ca 15-20 minuter innan servering.

1 liten galiamelon
1 dl strösocker
saften från en pressad citron

Skala och kärna ur melonen. Skär den sedan i bitar och mixa tillsammans med socker och citronsaft så det blir en sås. Servera till den frusna zabaionen. 



När jag får tillfälle tittar jag gärna på matlagningsprogram på tv. Ingen direkt överraskning kanske... Extra glad blir jag de gånger min lediga tid infaller samtidigt som det är just matlagnigsprogram på den italienska tv-kanalen vi har. Smördegsskruvarna är ett minne från ett sådant tillfälle och som jag minns det var det ett tips på hur man använder smördegsrester som man knådar ihop och kavlar ut. Kycklingschnitzeln däremot tror jag att jag såg på ett amerikanskt matprogram med italienskt tema. Det jag fastnade för var nog osten i paneringen och tillagningsättet och det blev precis så gott som jag föreställt mig.

Efterrätten fann jag i boken "Mina gästers mat" av Paolo Roberto. När det var dags att sätta skeden i den hade jag uppenbarligen glömt bort det där med att fota innan det är tomt i skålen... Nåja, de flesta vet väl hur gammaldags vaniljglass ser ut och ungefär den färgen hade den frusna zabaionen. Melonsåsen var naturligtvis friskt grön. Smakmässigt vet jag inte hur jag ska beskriva det hela. Den frusna zabaionen var... god. Jag gillar smaken av marsalan :-) Att ha en frusen efterrätt var ju också väldigt smidigt så man slipper stå och fixa med den sent på kvällen. Att dela den på fyra personer kändes dock lite för mycket och det är nog mer rättvisande att säga att detta recept räcker till sex personer. Ärligt talat måste jag också säga att kombinationen med melonsåsen ger jag inte mycket för. Såsen var jättegod för alla oss som gillar melon, men till den här efterrätten undrar jag om det inte vore godare med en jordbubbssås eller färska jordgubbar när det är rätt säsong...